Å sen vare ju dedär med motivation..
Det här är till alla ni som går runt och tänker såhär --> "Åhh vad jag älskar att träna! Jag mår så bra i själen och tanken av ett hälsosamt och grönt liv gör mig verkligen motiverad till att träna hårdare och till att äta bättre!"
Ursäkta mitt språk men HUR FAN GÖR NI DET?!!! Hur kan små gröna träd (broccoli) och frön göra er motiverade till något?! Jag klarar inte ens av att äta skolans bröd som innehåller supersmå frön utan att känna mig som en fågel. Jag och en vän pratade om just det här ämnet idag och då sa han "Men Matilda du är ju ute och joggar varje dag, är du verkligen rätt människa att säga sådär?".
Nu ska jag berätta vad min motivation är.. Jag skäms lite och säga det här och jag önskar att jag också var en sån som tränade för ett häslosammare liv etc. men nej.. Anledningen till att jag började träna var det här:
Jag och en människa hade just lärt känna varandra och en kväll tänkte jag att jag skulle gå ut och jogga, för en gång i halvåret kan det va bra att göra det tänkte jag. Just den gången joggade/gick jag 10 kilometer och det skrev jag till den där människan. Efter det trodde den att jag var supervältränad och fit så den bestämde då att jag och den skulle träna nästa gång vi skulle träffas. Den sjukt otränade och omotiverade tjejen som tyckte att det räckte att jogga två gånger om året fick då väldigt mycket panik. HUR SKULLE JAG BLI VÄLTRÄNAD PÅ SÅ KORT TID?! Så efter den dagen började jag jogga varje dag och sen fortsatte det bara. Enda anledningen till att jag fortsätter med träningen är att jag och den där personen inte har haft vår träning ännu så jag måste ju fortsätta hålla igång nu.
Det jag försökte komma fram till var att ni som tränar pågrund av bra skäl borde smitta av sig lite av den kämparglöden till mig, haha. Men, men att träna även fast man kanske gör det av lite fel skäl är ju iallafall träning.
I brist på andra bilder så får den här duga.
/Matilda